Den 3 december på morgonen fick vi höra nya rykten om att Hangö höll på att evakueras. Ett stort antal fartyg skyddade av jagare, sades vara på väg mot staden. Från högt belägna utkiks-platser hade man dessutom kunnat iaktta stora bränder i riktning Täcktoms flygfält samt Hangö stad. Upprepade starka detonationer inifrån arrendeområdet såväl från fastlandet som från öarna talade för att ryssarna sprängde sina anläggningar. Jag ringde upp bataljonsstaben och fick veta att klockan sju hade 5. kompaniet IR 55 beordrats gå från Harparskogspartiet mot sjöpassen ungefär halvvägs till Hangö. Kompaniet bedrev övningar i plutonsförband då jag klockan tolv erhöll order att kompaniet snarast skulle vara marschfärdigt. Order gavs om packning och stridsutrustning. Jag anmälde mig för bataljonschefen, som meddelade att fienden utrymt ställningarna framför de främsta linjerna och att läget längre bort icke var till fullo klarlagt. Jag erhöll order att med tredje kompaniet jämte en tung pluton och två pansarvärnsgrupper avlösa det finländska förkompani som var under framryckning mot Hangö. Samtidigt underställdes jag chefen för II bataljonen IR 55. Regementschefen överstelöjtnant Wiberg, som var närvarande, överlämnade till mig en örlogsflagga att hissas i Hangö. Hans blick klargjorde för mig vilket kompani som borde vara först i Hangö! Löjtnant Vrangs tunga pluton (kulsprutetroppen Flodström, granatkastartroppen Lingmark) och pansarvärnsplutonen Bergström ur Bråkenhielms kompani underställdes. Kompaniet gjordes stridsberett och igångsatte klockan 1545 under Hellbergs befäl marschen mot frontens. Själv begav jag mig i förväg fram till den finländske bataljonschefen major Charpentier, för att bli orienterad i främsta linjen. Klockan 1715 nådde kompaniet sina gamla stridsställningar på C-avsnittet. Middagsmålet bröd, kött och potatis utspisades och följande dags bröd- och téranson delades ut. Pionjärfänriken Ivan Pellijeff anmälde sig med två pionjärer. För detta tillskott var jag mycket tacksam. Klockan 2100 fortsatte framryckningen. Kyla – minus 15 grader - och månsken rådde, vilket underlättade framryckningen som med hänsyn till minfaran skedde i kolonn med en. Det finländska kompaniet hade redan haft förluster i döda och sårade på grund av minor. Efter ca 10 minuter passerade vi de ryska linjerna. Det var med en underlig känsla vi i månskenet passerat in i det försvarssystem som vi spanat mot i nära fem månader och mot vilket den ena anfallsplanen efter den andra gjorts upp. Vi gamla Sallajägare nickade mot varandra - vi hade upplevt de här känslorna en gång förr. Granatgroparna visade att våra granatkastare och artilleripjäser inte talat förgäves. Ruiner, avskjutna träd, söndersprängda taggtrådshinder, täckta och öppna strids- och förbindelsevärn, döda hästar, kanoner samt bortkastade handvapen och hjälmar kantade vägen genom Lappviks stationssamhälle. Klockan 2210 erhölls kontakt med 5. kompaniet som efter verkställd avlösning gick tillbaka. I vår uppgift ingick även att med delar tills vidare försvara passet Tvärminneträsk - havet. Klockan 2230 gav jag order: "Spaningspluton Hedén - plutonen Hedén jämte kulsprutetroppen och pionjäravdelningen - går klockan 2245 över Tvärminne by - Björknäs by - Henriksberg till terrängen om Täcktom. Var finns fiendens främsta avd? Rensa marschvägen från minor. Därest fienden anfaller, fördröj hans framryckning längs vägen. Komp huvuddel tills vidare här. Därefter förflyttning över Tvärminne till Björknäs by.” 4/12 0045 rapport från Hedén: "Kl 0040 Tvärminne by intet fi.” Jag beordrade plutonen Béve att jämte granatkastartroppen avgå mot Tvärminne. När jag kl 0150 erhöll rapport från Hedén, att i Björknäs intet fientligt fanns, bedömde jag att min viktigaste uppgift var att nå kontakt med fienden och avmarscherade klockan 0220 med kompanistaben. Plutonen Hellberg jämte de två pansarvärnsgrupperna kvarlämnades tills vidare för att lösa den nu mindre aktuella försvarsuppgiften. Jag nådde snart kontakt med Béve och framryckningen fortsatte. Tempot var så uppdrivet som förhållandena medgav. All tung materiel - kulsprutor, granatkastare och pansarvärnsgevär - medfördes buren, kompaniet rörde sig i minerad och fullständigt obekant terräng. Kilometer efter kilometer banade sig plutonen Hedén fram med hjälp av de duktiga pionjärerna under ledning av fänrik Pellijeff. En smal min-stig märktes ut. Nära tvåhundra minor plockades upp ur vägbanan eller fram ur förhuggningar. Pionjärerna fick stifta bekantskap med minor av alla slag från små trampminor på ca 300 gr trotyl till i träd upphängda 15 cm:s projektiler. På ett ställe passerade pionjärerna en serie mindre förhuggningar. De vädrade i början genast minfällor men undersökningar visade dock att farhågorna var ogrundade och patrullen fortsatte. Litet längre fram låg ännu ett par kullvräkta tallstammar och bortom dem ännu flera, alla dock ofarliga. Men i det ögonblick patrullen skulle passera ännu ett sådant hinder upptäckte en av pionjärerna en fin, nästan osynlig tråd som var dragen i skogen och kopplad till artilleriprojektiler på ömse sidor om vägen. Ett ryck i tråden och patrullen hade sopats bort. Försåtet oskadliggjordes och fram-ryckningen fortsatte. Den ackompanjerades av de dova detonationerna från tidsinställda bomber i korsur och andra befästningar. Himlen upplystes av de stora bränderna i Täcktom där hangarerna brann. Lösa hästar och hundar sprang omkring i skogen och rusade ibland in i mineringar som utlöstes med dunder och brak. I terrängen närmast marschvägen stod kvarlämnade lastbilar, pansarbilar, sönderskjutna eller sprängda stridsvagnar och kanoner med söndersprängda eldrör. Klockan 0330 från Hedén: "Vid Henriksberg kl 0320 intet fi. Sydvästligaste gården i Hen- riksberg i lågor. Om intet fi i Täcktom anhåller jag att få fortsätta till Hangö, där plut kan inträffa i gryningen." Från Béve: "2. plut kl 0245 vid Björknäs by. Intet fi." Till Hedén: "Fortsätt till Hangö. Fi i Hangö?" Under marschen hördes då och då stark kulspruteeld från väster. Det visade sig senare, att denna eld härrörde från kvarlämnade tidsinställda kulsprutor som utlöstes på elektrisk väg. Vid Täcktom kunde vi se de omfattande arbeten som ryssarna utfört. Underjordiska hangarer med kraftiga täckningar. Välbyggda och väl underhållna startbanor. När vi passerade rykte det ännu ur de sprängda hangarerna och skyddsrummen. De söndersprängda luftvärnskanonernas eldrör pekade mot skyn. Den fräna brandröken kittlade i näsan. Närmare Hangö skymtade vi mellan träden de väldiga järnvägsartilleripjäserna. Vi passerade en skylt "Hangö stadsområde -Hangon Kaupungin alueella". Den svensk-finska skylten hade fått stå kvar. Vi var i Hangö! Kl 0625 ryckte kompanistaben och plutonen Béve in i Hangö och fick strax samband med Hedén. Staden avpatrullerades. Den låg öde och tom. Förödelsen var stor, vattentornet var sprängt och nedanför kyrkan rykte det ur stadshusets ruiner. Kyrkan hade använts såsom biograf och teater, affischer och bilder hängde ännu kvar på väggarna. Några av husen hade fått fullträffar och här och var såg vi väl byggda korsur, enligt ryskt manér ute på öppna platser. Huskällarna användes på några ställen som korsur på så sätt att första våningens golv för-stärkts och försetts med flera lager av sandsäckar eller betong. Därigenom kom själva husen att tjäna som ett slags camouflage. Propagandablad på finska och ryska var uppsatta här och var. "Me vielä palaamme" (vi skall återkomma) var den intressantaste upplysningen, som lämnades av de evakuerade trupperna. Kompaniet formerades kl 0800 på 1 majtorget framför ett hus, på vilket vår medförda örlogsflagga under "Skyldra gevär" och ett "Gud bevare Finland" hissades till tecken på stadens återtagande. Plutonen Hellberg beordrades ansluta till kompaniet. Kl 0810 rapporterade jag till bataljonschefen: "Komp Grafström intog Hangö kl 0625. Under ”Skyldra gevär" och ett "Gud bevare Finland" hissades örlogsflaggan på 1 majtorget, hus nr 12 kl 0800. En fånge. Staden illa åtgången. Brinner ännu delvis." Kompaniet fick vila på torget med kopplade gevär. Stora lägerbål tändes och varm dryck utspisades. Fången vägrade envist att säga någonting när jag förhörde honom. Det framgick av hans papper att han var medlem av det kommunistiska ungdomsförbundet samt politisk arbetare (politruk). Det framkom senare att han kvarlämnats för att utlösa ett antal på elektrisk väg inställda mineringar. I elektricitetsverket påträffade vi en tidsinställd minering på sammanlagt tio ton nitrolit. I rådhuskällaren fann vi ett försåt bestående av fem flygbomber vardera på 250 kg. Våra pionjärer lyckades desarmera ett stort antal minor men verksamheten stördes av upprepade explosioner, icke minst i förrådsbyggnaderna i anslutning till hamnen. Vid 0900-tiden anmäldes att en motorbåt nalkades. Det visade sig vara en patrull ur sjöstrids-krafterna. Den hade råkat ut för motorstopp och blivit fördröjd. Vid tiotiden hissade de sin flagga på kyrktornet. I själva hamnbassängen var nedkört ett stort antal lastbilar och stridsvagnar. Genom det klara havsvattnet såg vi dem stå, det ena lagret på det andra. Ett järnvägsspår hade dragits fram till kajkanten och ett helt tågsätt körts ned i vattnet. På kajerna låg kringkastat alla upptänkliga saker från kulsprutor, gevär, ammunition, hjälmar, gasmasker och uniformer till slipsar, skor, hattar och de mest intima damplagg. I förrådsbyggnaderna var kvarlämnade avsevärda mängder livsmedel som mjöl, makaroner, socker, te, kakao och köttkonserver, En del var förstört genom att varorna övergjutits med fotogen men stora mängder gick dock att rädda. Under räddnings-verksamheten gick ett par byggnader i luften, ingen skadades. Klockan 1130 anlände en order från II bataljonen IR 55: " Komp fortsätter sin framryckning till linjen Pumpverket – Uusi Hautavaara - Tallholmarna, vilken linje under inga omständigheter får överskridas". Vi skulle alltså få gå fram till Hangö men inte in i staden. Denna order kom något sent - den förbjudna linjen var sedan timmar tillbaka överskriden. Tio minuter senare erhöll jag en skriftlig orientering, daterad 4/12 kl 0930. Den överlämnades till mig personligen av löjtnant Åke Soundstroem. Den löd: "Enligt meddelande av överste Nordenswan anlöpes Hangö hamn just nu av 8 st fientliga fartyg. Enligt order. Löjtn Åke Soundstroem. Battadj." Då kompaniet kontrollerat hamninloppet sedan 0700 på morgonen utan att något upptäckts gjorde det bestämda påståendet ett minst sagt egendomligt intryck. Löjtnant Soundstroem verkade inte särskilt tillfreds med att behöva överlämna det unika papperet - han hade ju själv kunnat konstatera fakta. Försvaret av hamninloppet förstärktes. Vi bemannade några av de f d ryska betongbunkrarna, gjorde de ryska "orgelkulsprutorna" eldberedda och hoppades på att den ryska betongen skulle vara av god kvalitet. Kompaniets egna observationsorgan rapporterade dock att fortfarande intet fientligt var inom synhåll. Beredskapen minskades efter någon timme. Klockan 1145 rapporterade jag till bataljonschefen: "Bato 4/12 erhölls kl 1130. Meddelande om att 8 st fientliga fartyg anlöpt Hangö erhölls kl 1140. Komp som sedan klockan 0625 hållit Hangö stad med observation mot Hangö inlopp har ej sett något fientligt fartyg. Om komp skall uppgiva tagen terräng anhålles om särskild order". Vid tolv-tiden rapporterade Mohlin att han funnit den saknade skvadronen och tog mig med till en byggnad som tjänstgjort som stall. Här hade den skvadron som vi sett från Järnön haft sina hästar uppstallade. De låg nu skjutna i sina spiltor. Mohlin hade dock utanför stallet upptäckt två levande måhända två befälshästar - som räddats till livet. Den ena var den vita som jag skämtsamt sagt att jag skulle rida på i Hangö. Den var nu sadlad och som "kommendant i Hangö" red jag ut i staden åtföljd av Mohlin, beriden på en vacker mörkbrun häst. Klockan 1330 anlände en patrull ur bataljonen Ekström som ryckt fram längs den västra vägen mot Hangö. När den kom in i staden, öppnade den eld mot Hellberg och Béve i tron att de var ryssar. I samband härmed togs en ny fånge, en svensktalande est från Haapsalu. I åtta dagar hade han hållit sig gömd för att slippa resan till Leningrad. Klockan 1410 inrapporterade en observationspost: "En 5 000 tons ångare med västlig riktning. Mycket folk på däck." Vi kunde med kikare se att däcket myllrade av soldater. Det glänste från hjälmar och vapen. Ångaren kom närmare och närmare men på några tusental meters avstånd stannade den, låg stilla omkring en kvart varpå den vände. Det uppgavs sedan, att det varit ångaren Josef Stalin som senare togs av tyskarna och fördes till Tallinn. Béve med rapportkarlar upptäckte i Stadshusparken ett stort, förnämligt inrett skyddsrum. Det visade sig ha varit chefens för Hangö Basområde, generallöjtnant Kabanovs kommandokorsu. Béve plockade med sig en stor lägeskarta över Hangöudd i skalan 1:20 000 som jag fick tillfälle att studera. På kartan var inlagt ett läge med datum och klockslagsangivelser som avsåg ett anfall mot och genombrytning av de finländska försvarslinjerna norr Lappvik. Enligt det på kartan skisserade läget anföll I. bat I 335 den 5 juni 1941 klockan 0600 efter stark artilleriförberedelse, understödd med mindre luftlandsättningar bakom de finländska linjerna. Klockan 1600 gav jag order till plutoncheferna att rekognosera förläggningar i stadens östra delar. Dessa syntes vara minst minerade och i någorlunda användbart skick. Något senare fick jag följande skrivelse från bataljonschefen: "Kapten Grafström. Uttalar mitt tack för Eder framryckning till Hangö och för att örlogsflaggan åter vajar i Hangö. Ni bör emellertid omedelbart enligt de order jag fått draga kompaniet till linjen Pumpverket - Uusi Hautavaara - Tallholmarna. Tag även förbindelse med de pionjärer och förbindelsemän, vilka från Tvärminne framrycka västerut. II/IR 55:s kom Major H Charpentier". Order gavs om kompaniets förflyttning, gruppering och beredskap samt förläggning. Klockan 2130 kunde middagen utspisas och morgondagens frukost utdelas. Pluton Béve som hamnat i ett väl minerat område kunde ej utspisas i det rådande mörkret. Koktrossens personal hade utfört en berömvärd prestation att från gamla frontlinjen bära kantinerna ned till Hangö, en sträcka på ca 30 km. Klockan 2300 order från bataljonschefen: "Enl order av öv Koskimies avmarschera komp Grafström omedelbart från sin nuvarande plats och marscherar tillbaka och anmäler sig för SFB:s kommendör", På grund av truppens behov av vila beslöt jag att uppskjuta avmarschen till kl 0230, då även månskenet skulle minska risken för förbandet att komma in i minerad terräng. Klockan 0240 bröt kompaniet upp. Det rådde fullmåne och temperaturen var minus 5 grader. Marschen till Spjutsböle gick plutonsvis. Jag gav tillstånd att utnyttja krigsbytesbilar för transport av personal och tung materiel. Kl 0945 var kompaniet återsamlat i förläggningarna. Frukost. Vila. Rapport till chefen för SFB.